Krönika: Skaver faktiskt
Låssmeden Angelica Carlsson
2025-12-18
Jul, ett så känslomässigt laddat ord. Vissa hatar, andra älskar och ett par är totalt neutrala. Sedan har vi alla däremellan, alla gråzoner, för de finns ju också.
Alla påhittade måsten som julmust, julskinka, girlanger, julgranar och julklappar. Alla traditioner som ska återuppfinnas, numer filmas, tik-tokas, Instagrammas och snappas.
Stress helt enkelt och det skaver.
Vi är så självupptagna att vi missar och går miste om den där dyrbara tiden tillsammans.
Men gott folk, det är inget nytt fenomen, något har i århundranden distraherat oss från att umgås. I nutid är det telefoner, förr var det allt från böcker och sagor till segmentering i olika klasser. Jobb som gör att vissa inte är lediga under julen och de uppbrutna hem som gör att en förälder alltid är utan sina barn en jul.
Eller de där barnen som växer upp och skaffar respektive och hux flux firar hemifrån.
Det skaver.
Många är vi som prioriterar fel, många känner att ”jag måste fira med..” samtidigt som magen och hjärtat vill vara någon annanstans.
Det tog nästan 30 år, men nu jag vet vad jag vill och likt förra året så vet jag precis vad som borde vänta på mig även denna jul. Jul hos mina föräldrar igen. För gott folk, de blir äldre och den där självklara julmiddagen eller jullunchen kommer inte vara så självklar med åren som rullar på.
Därför tar jag varje tillfälle jag får och kan, julafton inkluderad, till att umgås med mamma och pappa.
Min jul är magisk, mamma pyntar hela hemmet (brukar skämtsamt säga att hon har tomtar på loftet).
Hon lagar köttbullar, kokar potatis, skär julskinka, värmer glögg och dagen innan jul – bingolotto. Jag uppskattar det innerligt, min sambo älskar tomtelandet med alla dess prydnader och lampor.
Här får jag vara ledig, jag får vara mina föräldrars unge och jag får njuta av julens magi i ett hem mina föräldrar skapat, ett hem som är varmt, tryggt och juligt.
Jag vet vad ni tänker, jag brukar alltid ha något klokt och eftertänksamt att dela med mig av i jultider, inte skryta om hur bra jag har det eller hur bra jag mår. Men det är just det. Trots allt ledsamt, sorgset, orättvist, elakt och hemskt som jag varje dag tar i tu med på olika sätt så mår jag för det mesta bra och är glad även när det är som mörkast.
Denna jul är annorlunda, denna jul har vi fått en ny liten familjemedlem som firar sin första jul! Ett tillskott som lillebror Timmy blivit pappa till. Men vi har också förlorat en familjemedlem och detta är vår första jul utan honom. Inte där men inte glömd, absolut inte glömd.
Vi har också mist en stöttepelare och del av familjeföretaget i år och jag vet att vid en familjs bord saknas en pappa, en partner och jag kan inte för mitt liv förstå vad familjen känner, men där, hos dom, är mina tankar också.
För det är lite det som är jag, det där familjära, trygga, säkra. Allt bra och dåligt får plats i mig och även om årets krönika är till för att du som läser ska känna efter och fundera på vad som är viktigt innan den där stolen vid bordet är tom. Så fokuserar vi på det fina, magiska och positiva i livet och för mig i december är det min närmsta familj.
Ring det där samtalet, åk förbi på vägen hem, den du tänker på kommer uppskatta det och det kommer du med.
Från mig - till er alla, en riktigt trygg, säker och god jul! – Tillägnad mina stöttepelare Mamma Camilla och Pappa Janne
Angelica Carlsson, BC Låsservice, Ekerö
Följ oss gärna på Facebook och Instagram så får du våra nyhetsuppdateringar direkt i ditt flöde.
Annons från Veteranpoolen
