Krönika: Asymmetri är skönhet!

 

Stylisten Hedvig Andér

2025-12-16

Det ordspråket använde vår pappa ofta. Pappa var en klok och ödmjuk man som verkligen kunde lyssna och ” ta in ” sin omgivning, han hade en förmåga att verkligen se och förstå människor. Att ”asymmetri är skönhet” tycker jag verkligen berättar så mycket om honom och hur vi också kan se på vår omgivning!

Han använde uttrycket bland annat när någon i familjen tillverkat eller skapat något som inte blev riktigt perfekt. Han tröstade oss med uttrycket och förklarade att allt inte behöver vara perfekt för att vara perfekt!

Jag minns särskilt en gång när orden verkligen kom till pass. Kanske var jag 16 eller 17 år och hade anmält mig till en keramikkurs. Läraren var en vänlig äldre man och etablerad keramiker och jag var den yngsta av alla deltagare. Under kursen fick vi prova på de flesta tekniker och även om jag testat att dreja tidigare så minns jag fortfarande hur svårt det var.

Eftersom kursen var under höstterminen blev det ju ett perfekt tillfälle att producera julklappar! Min dröm var att tillverka en tekanna till hela familjen men jag hade ju svårt att manövrera drejskivan och valde en annan teknik. I stället skulle jag kavla rektanglar och göra två cylindrar, en stor och en mindre, de skulle sen placeras på varandra, jag gjorde locket skålformat och sedan fick kannan ett snyggt handtag på ena sidan och pip på den andra. Jag minns att jag var riktigt nöjd med resultatet och även med glasyren som gick i olika blå nyanser.

Givetvis kunde jag inte riktigt hålla mig, utan visade stolt upp kannan för pappa innan julafton. Han beskådade den noga och sa på sitt ödmjuka sätt.

”Hedvig, jag tror inte att den kommer att rymma te till alla, men den är jättesnygg!”

Först förstod jag inte vad han menade? Tekannan var ju väl tilltagen, vi var sex personer i familjen, och visst skulle den rymma te till oss alla?

Men icke, han hade rätt! Pipen på kannan räckte inte hela vägen upp till överkanten på den övre cylindern, utan var bara cirka en tredjedel av den totala höjden på kannan. Vilket innebar att det inte alls gick att fylla den full, utan bara en bit ovanför botten, innan teet skulle runnit ut genom pipen …

Jag grät och Pappa tröstade mig med sitt ordspråk ”asymmetri är skönhet”!

Tekannan kom aldrig till användning utan blev till prydnad och efteråt skrattade vi ofta åt historien. Jag kan fortfarande dock undra varför den erfarne kursledaren inte såg att jag höll på att skapa en tekanna som aldrig skulle fungera?

Att saker och ting inte är perfekta ser jag idag som en tillgång. I den till synes perfekta visuella värld där mycket visas genom ett filter, tycker jag att det är befriande när något skaver. Det blir mer intressant att se på. När jag jobbar som stylist så tänker jag alltid att något måste vara ”imperfekt” för att göra en kombination av plagg intressant. När jag beskriver hur hen kan kombinera sina plagg brukar jag jämföra att klä sig med att laga mat. En maträtt blir mycket mer intressant om den innehåller något mer än peppar och salt. Lite sötma, lite syrlighet, en textur . Det gör ju att maten dels smakar bättre men ofta blir vackrare att se på, och vi äter ju även med ögonen. Ibland säger jag ”addera lite pirri pirri” till din ensemble av plagg för att göra den mer personlig. Däremot fyller du ju inte kylen och skafferiet med mat och kryddor som du inte gillar och kan laga god mat utav. Liksom du inte ska fylla din garderob med plagg du inte tycker om att bära och kombinera!

Jag är övertygad om att lite ”asymmetri” till jul kommer att göra julen mer njutbar. Att pepparkakornas glasyr rinner över kanten eller att du inte hann gör sill utan köpte den färdig, gör ju ingenting. Använd klänningen och eller slipsen från förra året, måla naglarna, ta lite vax i håret, det blir toppen! Stressa inte! Det blir ju jul i alla fall.

Varma julhälsningar till er alla från Hedvig Andér


Följ oss gärna på Facebook och Instagram så får du våra nyhetsuppdateringar direkt i ditt flöde.


Annons från Veteranpoolen

 
Föregående
Föregående

Krönika:Låt hjärtat va’ me’

Nästa
Nästa

Krönikevecka: Låt de lokala rösterna får ta plats