Familjeband och överlevnad i fokus i Färingsöregissörens drama
Färingsöregissören Voula Kereklidou är aktuell med föreställningen Mishpocha/Familjen på Kulturhusets scen. Foto: Tina Axelsson
2025-04-04
Text: Johanna Wåhlander
Färingsöbon Voula Kereklidou är regissör och engagerad både i den lokala teaterscenen och på riksnivå. I helgen spelas den sista föreställningen av Mishpocha/Familjen på Kulturhusets Fria scen.
Voula Kereklidous karriär som teaterregissör sträcker sig över tre decennier. Hon är utbildad på Dramatiska institutet och har varit verksam som mentor och dramaturg vid vid flera olika institutioner i Sverige. Hon har också samarbetat med Hålogaland Teater i Norge.
Förra sommaren var hon en av de drivande krafterna bakom starten av Mälaröarnas Riksteaterförening och hon är dessutom engagerad i att arrangera teater för barn på Ölsta Folket hus
- Jag engagerar mig för att alla ska få tillgång och möjlighet till scenkonst. Det finns en massa föreställningar i centrala Stockholm men kommunikationer kan vara hinder, därför är det lokala viktigt, säger hon.
När covid-19 slog till behövde Voula, precis som många andra, hitta fler sätt att sysselsätta sig och började då en tjänst på Färentunskolan, där hon idag arbetar med barn med särskilda behov.
Som regissör är hon just nu aktuell med föreställningen Teatern Mishpocha/Familjen som spelas på Kulturhusets Fria scen fram till och med den 5 april.
Voula Kereklidous har verkat som regissör i flera decennier.
Familjeliv i skuggan av Förintelsen
Mishpocha är ett jiddisch ord som syftar på ett familjenätverk, bestående av släktingar genom blod eller äktenskap men även nära vänner. Pjäsen är en berättelse om familjeband, kultur och identitet. Publiken tas med på en resa genom tid och rum, där traditioner och moderna livsval möts och krockar.
– Berättelsen utgår från det största europeiska traumat, nämligen Förintelsen, och hur detta påverkar barnen, berättar Voula.
Anette Sallmander, som har skrivit pjäsen och även medverkar i den, och Voula har känt varandra länge och har samarbetet i olika projekt. Denna pjäs ligger dem extra varmt om hjärtat då Anette är barn till förintelseöverlevare och Voula själv har föräldrar som var barn under andra världskriget, i Grekland.
När Voula fick frågan om att regissera pjäsen väckte den en rad känslor om de faror som nu finns i dagens samhälle och som också skildras i föreställningen.
– Det finns alltid en fara när samhället börjar klassificera människor som "vi och dem". Varje gång vi skapar relationer och förstår varandra, finner vi en gemensam grund. I grunden är vi människor väldigt lika. Men om en grupp utpekas som syndabockar, blir det lätt att skärma av och inte bry sig.
Daniel Goldmann och Anette Sallander tillsammans med två dockor berättar historien om att växa upp i Förintelsens skugga. Foto: Tina Axelsson
Först ut Förintelsemuseet
Teatern Mishpocha/Familjen spelades under hösten på Förintelsemuseet och nu på Kulturhusets Fria scen i Stockholm.
- Genom den här föreställningen hoppas vi kunna lyfta fram viktiga frågor om identitet, trauma och gemenskap och göra dessa teman tillgängliga för en bredare publik, säger Voula.
Hon avslutar med en dikt av pastorn Martin Niemöller, teolog och antinazist, som själv satt i koncentrationsläger. Dikten sammanfattar pjäsens budskap på ett träffande sätt, tycker hon:
"Först kom de ...
"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
sedan hämtade de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade."
Följ oss gärna på Facebook och Instagram så får du våra nyhetsuppdateringar direkt i ditt flöde
