Ledare: När varumärket blir viktigare än verkligheten
Helen Bjurberg är redaktör på MälaröNytt. Foto: Maria Östlin
2026-03-24
Ekerö kommun vill att vi ska se den som en öppen, demokratisk och tillgänglig organisation. Men i den nya kommunikationspolicyn framträder en annan bild: En kommun som hellre agerar reklambyrå än myndighet, och där jakten på en positiv bild riskerar att ske på bekostnad av både sanning och personlig service.
Det låter så fint i inledningen. Demokrati, insyn och delaktighet. Ord som värmer ett medborgarhjärta. Men när man läser det finstilta i Ekerö kommuns nya styrdokument för hur de ska prata med oss invånare, uppstår istället ett obekvämt skav. Det är ett dokument som andas ängslighet och kontrollbehov snarare än medborgerlig nytta.
Kommunen som reklambyrå
En återkommande formulering i policyn är att kommunikationen ska bidra till en "positiv bild av Ekerö kommun". Det låter harmlöst, men är i grunden problematiskt. En kommuns uppgift är inte att sälja en produkt. En kommuns uppgift är att sköta skola, vård och omsorg. Om verkligheten i äldreomsorgen brister, är det då kommunikatörernas uppgift att "utveckla en positiv bild"? Risken med denna formulering är uppenbar: obekväma sanningar kan komma att poleras bort för att inte skada varumärket. Skattepengar ska gå till välfärd, inte till att putsa på en fasad.
Minska den personliga servicen
Vidare fastslår policyn att de digitala kanalerna på kommunen ska prioriteras för att "minska behovet av personlig service". Läs den meningen igen. För vem är detta en vinst? För den digitalt bevandrade medborgaren är e-tjänster en självklarhet. Men för 80-åringen som behöver hjälp, eller för småbarnsföräldern med ett komplext ärende som inte ryms i ett formulär, är detta ett slag i ansiktet. Att skriva in i policyn att målet är att vi inte ska behöva prata med en människa är att abdikera från det mänskliga mötet som borde vara kärnan i lokal service.
Dubbla budskap till personalen
Policyn nämner pliktskyldigt grundlagsskyddet om meddelarfrihet. Rätten för anställda att larma media om missförhållanden. Men i nästa andetag talas det om att alla medarbetare har ett ansvar att stärka varumärket och bidra till den där positiva bilden. Vilken signal sänder detta till en undersköterska eller lärare som ser brister i verksamheten? Vågar de slå larm, eller kommer de tystna av rädsla för att anklagas för att skada kommunens attraktionskraft? När lojaliteten mot logotypen sätts högre än lojaliteten mot sanningen, då har demokratin problem.
Vem är policyn till för?
Ekerös nya kommunikationspolicy är ett dokument skrivet för en organisation som vill ha kontroll. Det handlar om att synka budskap och styra upplevelsen. Men vi medborgare behöver inte en synkad och positiv kommun. Vi behöver en ärlig kommun. Vi behöver en kommun som svarar i telefon när vi ringer, som erkänner när de gör fel, och som lägger resurserna på verksamheten snarare än på varumärkesbyggande.
Ekerö kommun är ingen produkt vi väljer i butikshyllan. Det är vårt gemensamma samhälle. Sluta behandla det som ett företag.
Helen Bjurberg, redaktör, MälaröNytt.
Följ oss gärna på Facebook och Instagram så får du våra nyhetsuppdateringar direkt i ditt flöde.
Annons från Veteranpoolen
