Krönika: En småskalig grönsaksodlares tankegångar – bra mat är inte för dyr.
Snömängderna skapar arbete för odlaren Gustav Franzén på Noble Farming.. Foto: Privat
2026-02-14
Herregud vad det har snöat hos oss! Vårt nybyggda uppdrivningsväxthus har kollapsat under snömängderna av en natts snöfall och våra tre tunnelväxthus har vi under flera dagars tid långsamt skottat fram ur drivorna. Över två meter snö låg mellanväxthusens långsidor och måste bort innan det trycker sönder växthusen med sin tyngd.
Efter juluppehåll och influensa är vi nu äntligen i full gång med planeringen av den kommande odlingssäsongen.
Jobbarkompisar och matpriser
En av de stora utmaningarna i vår bransch är att behålla personal när man bara kan erbjuda säsongsarbete. Tyvärr har vi tappat våra fina jobbarkompisar från förra året till andra företag som kan erbjuda heltidstjänster året runt. Tråkigt för oss men fullt förståeligt. Vi får hålla tummarna för att det finns fler duktiga medarbetare tillgängliga där ute.
Det har ju pratats väldigt mycket om matpriserna i det senaste. Som matproducent blir jag ärligt talat ganska irriterad när jag hör folk runt om mig prata om matpriser. Ofta är det relativt välbärgade personer som beklagar sig.
Visst, matpriserna har stigit snabbt på kort tid och jag förstår att det finns folk som verkligen vänder och vrider på varje krona. Men faktum kvarstår att vi nu lägger en betydligt mindre del av den disponibla inkomsten på mat än vi gjort historiskt.
Mat måste få kosta
Jag tror att det som skaver hos mig är att många tar maten för givet. Det är något som inte får kosta, något obetydligt som bara trollas fram av någon och som ständigt ska finnas i butikshyllan till ett lågt pris.
Enligt mig handlar det nog om lite sneda prioriteringar. Som att det är en självklarhet att man ska ha råd med en dyr leasingbil och utlandssemestrar varje år, samtidigt som maten, som är en av de få livsviktiga sakerna i livet, förväntas kosta mindre i månaden än bilen.
Skilj på mat och mat
Jag tycker också man måste skilja på mat och mat.
Svensk hållbart producerad mat är inte för dyr. Tvärtom, den är ofta för billig. Det vet jag, för hade den varit för dyr så hade jag haft en betydligt bättre lön. Vi jobbar effektivt, hårt och snabbt och har så höga priser som marknaden accepterar. Ändå har vi en lön långt under medel.
Det som skulle krävas för att sänka våra priser är sådant som är på någon annans bekostnad: djuren, naturen eller människornas.
Det kan handla om större monokulturer, pesticider, konstgödsel, hårdare jordbearbetning eller oskäliga löner till anställda.
Vem får pengarna?
Jag tycker folk i större utsträckning ska fråga sig vad de betalar för, och till vem pengarna går. Är priset högre för att innehållet är hållbart producerat eller för att en extra god djurhållning har upprätthållits? Eller betalar du för reklam och overheadkostnader för en ohållbar produkt som ska ge god avkastning till ett storföretag och flertalet mellanhänder. Och hur stor del får den som producerat råvarorna?
Ett annat problem är att våra produkter ständigt jämförs med till synes liknande varor. Importerade livsmedel som ofta producerats med odlingsmetoder som är långt ifrån hållbara och med arbetsvillkor som vi aldrig skulle acceptera här i Sverige. För oss och våra kunder är detta inte samma produkt. Men för den som inte är insatt eller bryr sig så ser man tyvärr bara skillnaden i priset.
Motstridig politik
Nu väljer regeringen att tillfälligt sänka momsen på livsmedel för att dämpa matpriserna. I grunden är det inget fel med det, men jag tycker det är olyckligt att åtgärden omfattar allt som räknas som livsmedel. Det hade kunnat vara en mycket mer riktad satsning, man hade kunnat fundera över vilka marknader man faktiskt vill stimulera och därmed slagit två flugor i en smäll.
Jag upplever dubbla signaler. Från forskning och organisationer uppfattar jag det som att vi är överens om att dagens odlingsmetoder måste gå i en mer hållbar riktning, och att folket behöver äta bättre och mer vällagad mat. Men jag ser inte en politik som jobbar åt det hållet. Om de faktiskt tog till sig av detta och ville göra skillnad så hade man kunnat göra denna satsning annorlunda.
Vilket livsmedelssystem vill vi ha?
Allra helst hade jag velat sett åtgärder som gynnar svensk ekologisk och hållbar produktion och kraftigt stärker dess konkurrenskraft. Om inte det, så åtminstone nån form av avgränsning till rena råvaror och baslivsmedel.
I stället inkluderas allt. T.ex. en energidryck som på alla sätt och vis är dålig för folkhälsan och som redan har höga marginaler ska nu få ett lägre pris i butik på bekostnad av skattemedel. Troligtvis med en ökad försäljning som resultat. Vad är vinsten för folket i detta?
Vad man väljer att subventionera säger ju faktiskt något om vilket livsmedelssystem man vill ha.
Gustav Franzén, grönsaksodlare på Noble Farming