Krönika: Ekerö kommun låter hästsporten självdö
Ulrika Fåhraeus är hästsportsjournalist och boende på Mälaröarna.
2026-06-24
Det är med sorg jag läser i lokaltidningen att Rastaborgs ponnystall ska avvecklas. Och de är inte ensamma om att kasta in handduken. Hästnäringen krymper, och det som pågår är inte bara en svacka, utan en gradvis nedmontering av hästsporten som folksport, flickidrott och fritidsintresse. Rastaborgs ridklubb läggs ner med anläggningen. Och absolut ingenting görs från vår kommuns håll.
I samma tidning står att ishallarna i Svanhagen blir minst 100 miljoner kronor dyrare än väntat. Notan har dragit iväg till 350 miljoner. Vissa fritidsaktiviteter får kosta hundratals miljoner, medan andra får gå under. Pojksporter prioriteras, det är sen gammalt.
Problemen för hästnäringen idag är många. Foderpriserna har fördubblats sedan pandemin, veterinärkostnaderna har fördubblats sedan 2011. Energipriserna har också gått i taket och myndigheterna plågar ständigt djurverksamheter med ökad byråkrati och nya regler. Ett annat problem är att nya byggplaner sällan tar hänsyn till befintliga ridverksamheter. Vi har en generation fantastiska hästmänniskor som drivit verksamheter i decennier och som varit förutsättningen för ett livskraftigt föreningsliv, men som blivit äldre och måste få gå i pension. Det tråkiga är att få ser en framtid i att ta över efter dem.
I mitt arbete som hästsportjournalist har jag rest över hela landet och sett fantastiska ridsportanläggningar. Jag har häpnat över deras standard, över tävlingarna de är kapabla att hålla, över engagemanget som måste ligga bakom. Den gemensamma nämnaren är att här har kommunerna aktivt deltagit. Ungefär som de gör med ishallarna i vår kommun. Varför hålls aldrig några avancerade tävlingar i någon hästsportgren i Ekerö? Vi har helt enkelt inte banor och anläggningar som håller någon standard.
”Vi kan inte stötta privata verksamheter” säger kommunen. Det är bara klubbar och föreningar som kan få stöd. Här blir det ett moment 22: ridklubbarna behöver någonstans att vara för att kunna hålla evenemang och tävlingar. Men eftersom inte kommunen tillhandahåller någon anläggning så som de gör för exempelvis fotboll och ishockey måste föreningarna husera hos privata verksamheter -som alltså inte kan få stöd för exempelvis fastighetsunderhåll därför att de är privata. Kommunen lägger hundratals miljoner på ishallar, men inte ett ruttet lingon på att bygga eller stötta hästanläggningar som behövs för att sporten ska leva.
Privat, privat, privat, det är Ekerö kommuns paroll. Men när allt lämnas upp till det privata blir det bara isolerade bubblor av hästverksamhet som kämpar med lönsamheten i sina egna små hörn. Utan kommunens medverkan blir det ingen samordning och inget samarbete. Hur är det möjligt att en av Sveriges hästtätaste kommuner med omkring 1800 hästar och 150 stall inte har någon som ansvarar för hästfrågor?
Hästsporten är så mycket mer än en sport - den är en fritidsgård för barn, motion för människor i alla åldrar, en inkomstkälla för många yrkesgrupper och en länk till naturen. Kontakten med hästar är viktig för många människors psykiska och fysiska hälsa. Det är synd och skam att en kommun som egentligen hyser fantastiska förutsättningar för hästsport bara ser på medan den förtvinar.
Ulrika Fåhraeus, hästsportsjournalist
